Just nu känns det som att en liten bit av världen går emot mej. Försöker tänka att turen snart kommer vända igen. Det måste den, är väl det som kallas karma?!
Får nog säga som Sandra brukar säga:


"Never regret anything that made you smile."


Annars då? Familjen är i soliga och kanske lite allt för heta Turkland just nu, medan jag sitter kvar här i kalla lilla Töre. Som sagt turen kommer vända och planer förändras. Sandra flyttar in i veckan så jag slipper vara ensam. Hon är ju för bra den Sandran! Sitter just nu och funderar på vad jag skulle ha överraskat med för middag, men jag och mat går ju inte så bra ihop. Kan bara se fram emot ett fullspäckat år i kära Umeå.
Kanske det är mitt år i år.