Watch my face as I pretend to feel no pain
Jag har haft skrivabstinens rätt länge nu, men varje gång jag sätter mej ner för att skriva ut mina tankar får jag inte fram nånting. Som att jag inte kan formulera mina tankar till ord. Inte för att jag har speciellt mycket att dela med mej av just nu. Iaf ingenting som berör en stor skala människor. Men det känns som att tiden går extremt sakta fast den går i ultrarapid. Sen tror jag att jag dragit på mej en vinterdepression, kan ev också vara en vanlig förkylning. Men jag känner stort behov av att göra nånting, nånting kul. Jag vill att det ska hända någonting som kan förändra min tråkiga vardag. Kan man inte få ett sånt där erbjudande som man inte kan tacka nej till, ett sånt som huvudpersonerna alltid får i filmer. Varför kan inte mitt liv få vara som på film?! En tanke som också slår mej rätt ofta är hur sjukt de är att man kan känna sej så ensam fastän man vet att man har fullt med vänner runt om en som alltid kommer att ställa upp, kanske är ett bevis på hur självupptagen man egentligen är.