Min första tanke är genast att kärlek är fjärilar i magen, den bubblande känslan av lycka varje gång man ser, hör och pratar med eller om den speciella personen och självklart svävandet på äckligt söta rosa moln. Men sen tänker jag efter lite till. Jag får inte samma känsla från mina vänner och min familj, även om jag vet att jag älskar dem så otroligt mycket. Kärlek för mig är så mycket mer.

Det är allt som hör till en relation. Lycka, glädje, skratt, tårar och konflikter. Allt som gör att man kommer varandra närmare. Kärlek är känslan av att vara omtyckt och betydelsefull av någon annan också. Kärlek är svårt och det tar ett tag innan det faller rätt, men när det väl gör det är den där för att stanna.

Kärlek är det finaste som man kan dela med någon annan.



PS. Känner mej sjukt sentimental just nu, därav det fina fluffet i detta inlägg.