Utan tvekan är och var Crille min första riktiga kärlek. Han var mitt första när det gäller allt. Det finns nog ingen annan som känner mej så bra som han gör. Kanske inte så konstigt då vi delat sex år tillsammans, hela vårt hittills vuxna liv. Då är det kanske inte heller så konstigt att vi i början av sommaren valde att gå skillda vägar. Dock ett gemensamt beslut, vilket känns riktigt skönt att vi inte skillts p.g.a att vi aldrig mer vill se varandra. Det skulle kännas konstigt om vi inte fortfarande kunde vara vänner och umgås. Det skulle vara konstigt att efter man känt varandra i sex år och känner varandra så väl bara säga upp kontakten och aldrig mer titta på varandra. Det skulle också vara konstigt att förlora sin bästa vän p.g.a en sån "fånig" sak som kärlek.

Men det går ju inte heller att sticka under stolen med hur sjukt kul och hur mycket vi hunnit vara med om under denna tid. Första sleepovern som mamma förbjöd, men efter en evighets tjatande av mig säger hon; "men gör vad du vill!". Och det gjorde jag, förlåt mamma (hehe). Första flygturen tillsammans. Den gången vi och några kompisar sprängde en postlåda med hjälp av en nyårsraket, dessutom fel postlåda (förövrigt väldigt galen sommar). Den gången kopplingen på bilen gick sönder och vi fick klara oss hem utan den från Stockholm till lilla Töre. För att bara nämna några av de galna historier vi har tillsammans.

Att vi lärt oss mycket från varandra törs jag slå vad om. Jag vet att jag själv har lärt mig mycket om relationer och vad jag ska söka efter i nästa relation. Men jag kanske framför allt har lärt mig mycket om mig själv. Vem vet, du har säkert gjort endel saker svåra för mej. Hur ska jag t.ex lyckas hitta någon annan som orkar med mitt hemska morgonhumör, mitt heta temperament och mina sjuka tvångstankar som du fått stå ut med. Jag däremot har gjort en bra grund för din kommande tjej. Vi kan säga att jag dresserat dej väl.

Tack för den tiden tillsammans din Fis!