Har suttit och stirrat på en tom sida hur länge som helst nu. Har alltid lika svårt för att beskriva vem jag är, kanske för att jag själv inte listat ut det ännu. Men, let's give it a shot!

Namnet är alltså Ida Marie Elisabet Schefström. Enligt birthday.se är jag född söndagen den 9 april 1989. Eller ja, jag vet viklet datum jag är född men inte att dagen var en söndag (duh?!). Kära mor å andra sidan var inte säker på att det var just en söndag som jag valde att komma till världen, men hon visste att pappa var ledig så därför litar vi på birthday. Också för att de är lite coolt att vara ett söndagsbarn.

Jag är född och uppvuxen i Töre, en liten by ca 40 mil söder om polcirkeln. Eller om man hellre vill säga; mittemellan Kalix och Luleå högt uppe i Norrbotten. I februari 2007 flyttade jag hemifrån till en egen minimalisk etta i Kalix. Första boendet och första stegen på egen hand kommer alltid att vara speciellt. Flyttade till en lite större etta i oktober 2007 som jag delade med min dåvarande pojkvän. Där bodde jag fram till augusti 2009 då jag drog iväg mitt pick och pack till Umeå, där jag befinner mig just nu. I februari nästa år blir det min fjärde flytt och denna gång flyttar jag till en stor trea med Priscey som sambo.

Pluggar just nu till gymnasielärare i ämnena media och samhälls på Umeå Universitet så här kommer jag stanna i tre år till om allt går enligt planerna. Har egentligen aldrig sett mej själv som lärare (inte för att jag sett mej själv i något annat yrke heller) utan de var under 2009 som det slog mig att jag vill jobba med människor och media. Då föll poletten för medielärare ner ganska enkelt. Läste själv media i gymnasiet och älskar att jobba kreativt.

Har inte tänkt så mycket på det förr, men jag var väldigt snabb på att lära mej prata och skriva. Jag kunde gå och prata innan jag fyllt ett år och jag började skriva dagbok och sagor/berättelser då jag var fem-sex år. Visserligen inte mycket att hurra för, jag kunde knappt stava till "och", men jag tror att de är det som sitter kvar idag. Skapandet, som man så vackert kan välja att kalla det. När jag var lite äldre och fick min egna kamera kunde jag fota upp en rulle om dagen. Vilket mamma inte var allt för glad över, rullarna var ju så dyra. Och ja, på den tiden fanns inga digitalkameror. Kommer kännas lustigt att få förklara det för mina elever i framtiden.

Tror att jag ganska lätt kan bli missuppfattad för att vara dryg och en aning jobbig. Vilket inte alls är helt rätt. Eller ja, jobbig kan jag väl vara men de är en helt annan sak. Isjälva verket är jag faktiskt rätt blyg av mej innan jag lär känna en person. När det väl är gjort har jag rätt lätt för mej att babbla iväg och kanske är också det en av orsakerna till att jag kan uppfattas som "högljudd". Jag är väldigt känslosam av mej. Antingen är jag på topp eller nere på botten och de kommer märkas på mitt humör. Har dock väldigt svårt för att gråta inför andra, det kan nog vara bland de jobbigaste jag vet. Har fått höra någon gång att jag är "en skön tjej - inte som alla andra", om det är positivt eller inte står fortfarande oklart.


Känner att jag dragit iväg alldeles för långt så snör upp en baby-pic för att avrunda det hela.