Snart ringer af till mig för att prata om jobbcoaching.
Hur dumt låter inte det, ringa. Vad är det för fel med att boka ett möte och komma dit. Det är ju lixom inte så att man har en massa saker som måste göras då man är arbetslös. Det finns inga tider att passa. Men ändå känns det som att jag har ont om tid. Som att jag inte hinner med allt som jag vill göra.

Jag har på nått sätt lyckats med att bli städmanisk nu också. Det är som att jag märker hur jävla skitigt det blir här hemma på en gång. Jag tar fram dammsugaren nästan (NÄSTAN) varje dag och diskar typ hela tiden. Det är inte likt mej. Förr kunde disken få växa till ett berg innan jag gjorde nått åt den. Det ända som jag behöver göra nu är att vika all tvätt. Det är som att det inte är smutshögen som växer längre, utan det är den rena tvätthögen som har växt till ett berg.
Jag vet väääldigt intressant!



Later!